Mosquitoland

Det var en svår separation att lägga Mosquitoland bakom mig. Huvudkaraktären Mim, en akronym bildad av Mary Iris Malone, är en tonårstjej med oändlig fantasi, god intuition och en nypa tonårsuppror som desperat försöker klamra sig fast i det som varit stabilt under hennes uppväxt. Något som är ganska svårt när hennes föräldrar skiljer sig, hennes pappa gifter sig med en ny kvinna, Mim blir tvungen att bo hos pappan och plötsligt slutar Mim få brev från sin mamma. Mim får en känsla av att allt inte står rätt till med hennes mamma och väljer att ge sig ut på en räddningsresa. En resa som är omtumlande på många vis. Där hon möter demoner och änglar (min beskrivning) och framförallt sig själv.
Det är så mycket känslor i den här berättelsen att det är nog svårt att läsa den utan att beröras. Mim Malone is not okay, uttrycker hon vid flera tillfällen, och nej hon är inte okej. Hon är nog dock inte heller så konstig som hon ibland känner sig. För nog har vi alla varit där, i känslan av att inte vara normal. Frågan är: Vad är normal? Boken är författaren David Arnolds debutroman.

Not that kind of girl

Mitt första möte med Lena Dunham var genom tv-serien Girls. Jag kan inte påstå att jag är något hängivet Girlsfan men jag uppskattar sätten serien skildrar kvinnors sexualitet på. Not that kind of Girls är en samling självbiografiska noveller i vilka Dunham berättar om händelser som präglat henne under hennes liv. Jag har skrattat högt många gånger under läsningen, emellanåt igenkännande och emellanåt åt Dunhams självdistans. Självfallet bjuder också läsningen på en del smärtsamheter, vilket livet alltid gör. Dunham försöker aldrig hymla med något utan bjuder helhjärtat och detaljerat på upplevelser och känslor och jag tycker att hon är väl värd sin läsning då hon bjuder på en annan sida av normaliteten.